Det där med Google+

I februari hade jag tänkt att ge Google Plus en chans, med "chans" menar jag att jag i alla fall hade tänkt att utforska denna outforskade och icke kartlagda plats av internet. Det gick sådär.

Det började bra, en Christian Andersson skrev om mitt "projekt" och jag blev genast tillagd i en rad cirklar, och lade till lika många i mina egna. Men det var egentligen här mina problem med Google Plus började.

Idag så använder jag sociala medier som de flesta övriga; Facebook har jag mestadels helt privat med dem jag verkligen känner. På Twitter är jag i min lilla "tech-bubbla" och LinkedIn för jobbrelaterade saker. Var Google Plus är tänkt att platsa in är lite av en gåta. Tidigare så kollade jag in sporadiskt då jag följer företag och personer som TNW, SpaceX, Google Developers, Guy Kawasaki m.fl. som postar relativt frekvent.

De dussintals personerna som jag nu blev "cirklade" av på Google Plus använde platformen för något helt annat, som ett substitut till Facebook. Inget fel med det alls, "what ever floats your boat" som man brukar säga. Men för mig blir det helt fel när bilder på (i det här fallet) okända personers barn blandas med Googles senaste uppdatering för Analytics och Curiositys bilder från Mars.

"Men är inte det här ett problem på Twitter med?" Ja, på Twitter händer det självklart att folk även där postar saker som jag kanske är mindre intresserad av, eller aldrig ens vill se. Men på 140 tecken påverkar det ens upplevelse på plattformen väldigt lite, till skillnad från Google Plus där innehåll är gjort för att ta så mycket plats som möjligt – man har helt enkelt inte en chans att undkomma det icke-relevanta.

Nej, Google Plus blev inget för mig. Många bra och smarta funktioner till trots. Kul att se att det finns ett väldigt aktivt community där med svenskar som faktiskt använder det istället för Facebook dock.