Osse i Japan – Laravel Live Japan 2026

Äntligen har jag, efter nästan en halv livstid, fått återvända till Tokyo och Japan – staden och landet som var mitt hem i över ett och ett halvt år.

Under den tiden förde jag bloggen "Osse i Japan"¹, en blogg som ledde mig in i PHP och Wordpress-utveckling och som senare gjorde att jag till slut blev en webbutvecklare. Tänkte därför att det var en passande titel på detta inlägget.

Denna gången var det tack vare Laravel som jag kom iväg. Har i flera år tänkt på att vara med på Laracon EU i Amsterdam eller kanske t.o.m. Laracon i USA, men har aldrig riktigt fått loss tiden eller intresset att komma iväg.

Men så såg jag att Ryuta Hamasaki utannonserade Laravel Live Japan och då tänkte jag att jag absolut måste åka. Bara någon vecka efter att biljetterna släpptes så bokade jag både konferens, flyg och hotell. Sedan var det att vänta i ett par månader innan det blev dags att bege sig.

Laravel Live Japan 2026

Konferensen hölls i Tachikawa – slutstationen på min gamla tåglinje "Chūō Line". Fantastisk fin del av Tokyo med lite lugnare tempo och behändigare storlek än de större områdena i centrum.

Det var otroligt kul och inspirerande att träffa andra Laravel-utvecklare från hela världen. Givetvis var det Japan-centriskt men en handfull européer, singaporianer, indier och en och annan nordamerikan var på plats också. Om man inte räknar med talarna såklart, där återfanns de "usual suspects" i Laravel communityt; Nuno Maduro, Jess Archer, Marcel Pociot, Harris Raftopoulos och såklart Taylor Otwell i egen hög person (bokstavligt talat, han är väldigt lång).

Av en slump så bodde jag på samma hotell som flera av dem, så första dagen råkade man hamna på en sushirestaurang med Harris och Alexander Lichter (från VoidZero) – mycket trevligt!

Det bästa med konferansen var att det inte fanns några "tracks" eller liknande som det ofta gör. Utan en hall där alla talarna höll i sina presentationer, 16 stycken (+ 10 "lightning talks") på två dagar om mina anteckningar stämmer. Det gjorde att man inte missade någonting och kunde ta till sig så mycket som möjligt.

Efterfesten dag ett var också trevlig, då fick man användning av sin rostiga japanska där man i alla fall kunde göra sig någorlunda förstådd.

Största lärdomarna då? Japanerna är extremt tekniskt kunniga i de mer avancerade aspekterna av språket och ramverket. En del av talarna och de man pratade med besatt en expertis kring PHPs prestanda, minneshantering och optimiseringar som gick rätt så högt över huvudet på en själv. Tekniskt men intressant.

Efter att ha sett dem live; Nuno Maduro och Marcel Pociot är verkligen proffs på det de gör, de har fått sig väldigt bra presentationsegenskaper.

Mycket prat kring AI också såklart. Både på scenen och vid sidan av.

En absolut majoritet av dem jag pratade med var precis som jag fortsatt defensiv (om inte t.o.m. skeptiska) till AI-utveckling; absolut en tidssparare i många fall, men att resultaten är allt för ofta för mycket spaghetti och slumpmässigt "noise" för att en människa rimligtvis ska jobba vidare med det. En frisk fläkt när man annars kan tro genom LinkedIn och andra mindre sköna platser att det är värt att spendera 10 000-tals dollar i tokens för att LLM:er ska konsumera varenda detalj om ens liv.

Sedan hade man diskussioner med dem som var vibe-kodar till 100% också såklart. Många av dem med vettiga attityder och inställningar dem med.

Överlag, en av de roligare sakerna jag fått möjligheten att vara med på genom jobbet det senaste decenniet. Håller tummarna för ett Laravel Live Japan 2028! (2027 har de antagligen redan räknat bort – förståerligt, lär ta tid och resurser att planera och genomföra).

Hela eventet finns på Youtube om du vill se i efterhand (rekommenderas!) Dag 1 och dag 2.

Tachikawa Stage Garden – fantastiskt fin byggnad där konferensen hölls.

Smygfoto från sponsorbåset innan dag två började

Japan 2026

Japan, i alla fall Tokyo, har förändrats rätt så mycket på alla dessa år. På gott och ont.

Tokyo har blivit ännu större där de stora hubarna som Shinjuku och Shibuya har expanderats än mer med ännu större stationer. Yamanote-linjen har fått fler stopp (Takanawa Gateway) och hela stationsområden har bygts ut. T.o.m. min gamla hemstation i Higashi Koganei har fått en helt ny station.

Shinjuku har en "ny" ingång, där Suica-pingvinen har fått en egen staty!

Där, i byggnaden i slutet av vägen bodde i jag i ett och halvt år.

Obligatorisk kvällsfoto från hotellrummet. Efter konferansen bytte jag stad från Tachikawa till Gotanda.

Men, efter OS i Tokyo så finns nästan all information på hur man ska ta sig runt numera på engelska, vilket gör det betydligt mer lättnavigerat om man inte kan läsa kanji och hiragana och/eller inte känner till tåglinjerna. I alla fall i de centrala delarna.

Något som också finns betydligt mer av är turister, mångdubbelt fler än när jag var där senast. På den tiden var det främst inhemska turister där man ibland stötte på någon ifrån Europa. Nu är det mest européer och nordamerikaner (och kineser, men dessa har antagligen blivit något färre efter diverse dispyter mellan Kina och Japan). Detta gör vissa delar av Tokyo (igen, främst Shinjuku och Shibuya) extremt trångt.

Ska bli spännande att se hur detta löses på sikt då det just verkligen känns som att kapaciteten är i princip nådd i vissa områden.

Fantastiskt kul att få vara tillbaka i alla fall, se mina gamla platser och träffa människor ifrån förr.

Fick även provat på remote work från Asien som om det vore 2010. Funkar kanon och Tokyo erbjuder galet många alternativ, hyrde plats på Tsutaya Share Lounge, ~70kr/h för Wi-fi och obegränsat med snack och dryck. Rekommenderas!

Tsutaya Share Lounge i Tamachi.

Fantastisk idé och implementation hos 7-11, där personalen bara behöver peka för att "baka na gaijin" ska förstå. Fanns inte sist jag var här.