Användare och desire paths

Desire path Bild: Flickr/Alan Stanton. Modifierad. CC BY-SA 2.0.

För många år sedan läste jag något väldigt intressant om planeringen av ett campus; när campuset för ett stort amerikanskt universitet byggdes, så bestämde man sig för att inte asfaltera några gångbanor – istället så lät man eleverna vandra fritt över området under en hel termin. Först därefter så asfalterade man – där eleverna redan hade gått upp gångar i gräset.

Om detta verkligen har skett eller inte – det vet jag ej. Men historien fastnade hos mig och passar ofta som ett exempel på ett bra tankesätt och metodik när man först börjar utveckla en webbapplikation (eller vilken typ av applikation som helst egentligen som verkliga användare använder).

Målet är ofta att utveckla flöden och produkter som är enkla i sin design och funktion, tillräckligt enkla att snabbt forma efter användarens önskemål och behov. Misstaget som många tyvärr gör är att man specificerar dussintalet avancerade funktioner; vilken data (om det ens finns någon) som ligger till grund för besluten bryr man sig sällan om – "Det ska bara vara så" eller "Våra konkurrenter har den funktionen". Detta resulterar ofta i onödigt dyra, stora och komplexa byggen som ingen någonsin har efterfrågat.

Satsa istället på att få ut en MVP (Minimum Viable Product), lägg resurser på verktyg för att mäta hur användarna använder produkter, låt dem enkelt komma i kontakt med dig – kontinuerligt iterera med datan du får ut som underlag. Så får du en produkt som folk faktiskt vill och kan använda.

Mer om "desire paths" hos Wikipedia.